Vintertur solo i Jämtlandsfjällen.

Det är nu en vecka sedan jag kom tillbaka från jämtland där jag spenderade totalt fyra dagar på skidor. Det blev en mycket lärorik tur, på många olika sätt. Det var min första tur själv på vintern, och det var en del ny utrustning med.

Planen var att skida den klassiska jämtlandstriangeln. Mellan de tre fjällstationerna Storulvån, Sylarna & Blåhammarn. 

Jag hade innan turen köpt mig ett par nya skidor, eftersom jag inte själv var så kunnig i ämnet litade jag på råden jag fick i butiken. Och rådet jag fick var att köra stighudar för det var "mycket roligare". Då var inte längden på skidorna viktigt. Istället för att alltså valla skidorna. För att inte ha med mig för mycket onödig packning bestämde jag mig i sista sekund att enbart ta med stighudarna och ingen fästvalla till skidorna.

Turen började vid Storulvån, och därifrån är det uppför nästan hela vägen till Sylarna. Stighudsidén visade sig snabbt vara ett misstag. Och det gick riktigt riktigt långsamt, och mitt tålamod är inte det bästa. Jag kom till slut upp till vindskyddet Spåime där jag tänkte få i mig min lunch som bestod av en påse frystorkad köttgryta.

Jag satte mig utanför vindskyddet(stugan) och i samma sekund som jag började äta kommer det en skolklass. En stor skolklass. Dom är överallt. Det är skidor och stavar överallt. Dom ringar in mig. Dom klagar, gnäller och gapar och skriker.

Jag äter inte upp min mat. Jag slänger den.

Jag tar mig därifrån och fortsätter uppåt mot sylarna. Efter en stund kommer jag till slutet på stigningen och framför mig är en lång nerförsbacke. Så jag bestämmer mig för att ta av stighudarna och prova att glida ner.

Det var en otrolig skillnad, vilket jag hade antagit det skulle vara. Men inte så stor skillnad.

När jag kom ner, mycket gladare efter att ha fått glida lite, bestämde jag mig för att slå läger i dalen precis norr om Sylarna.

Efter lite grävande slog jag upp tältet och kröp in för natten.

Det blev en blåsig natt, dock inget allvarligt. Det fladdrade lite under natten men inget som inte mitt kära Shangrila 3 inte klarade! Detta innebär dock att jag fick gräva fram tältet, skidor & stavar på morgonen efter att drivsnö (eller vad det nu heter när snö blåser omkring) täckt dessa.

Jag vaknade av soluppgången och efter frukost åkte stighudarna på igen och jag tog mig iväg för nästa stigning i riktning mot Blåhammarn.

Solen på väg upp.

Det blev ytterligare en kämpig förmiddag med uppför i cirka två timmar. När jag kom till krönet och resten var nerför tog jag återigen av stighudarna. Jag åkte nerför en bra stund tills jag kom fram till vindskyddet Enkälen där jag tog en rast. Det var flera andra inne i vindskyddet som jag pratade en stund med.

Vid det här laget var jag i ärlighetens namn riktigt trött på alltihop. Jag hade kvällen innan bestämt mig för att ta mig så fort som möjligt till Storulvån, och sedan sitta där tills tåget gick hem två dagar senare. Jag var inte på bra humör alls. I vindskyddet berättade jag om mina "problem" med stighudar och ingen valla. En vänlig dam erbjöd mig lite valla och jag fick vallat skidorna för att testa om det då skulle gå lite bättre.

Istället för att ta leden mot Blåhammarn, tog jag leden nordöst mot vindskyddet Ulvåtjärn. Det var inte mycket uppför längs med den leden vilket gjorde att de nyvallade skidorna gled bra och jag fick upp modet litegrann. Jag kom fram till Ulvåtjärn där jag stannade till, här mötte jag en mycket trevlig man och vi pratade en bra stund och jag fick tipset om att slå läger längs med ån (som heter Storulvån) mot Storulvåns fjällstation. Och sedan skida den vägen till fjällstationen dagen därpå. Han hade själv åkt där dagen innan och sa att det skulle vara flera riktiga smultronställen.

Han skidade vidare för att runda Storulvå-fjället och sedan ta sig till Storulvåns fjällstation. Jag bestämde mig för att äta middag i vindskyddet och sedan skida längs med ån för att slå läger. Middag blev tortellini med färskost nerblandat vilket gav en krämig och god sås. Jag skidade i lite mindre än en timme innan jag fick syn på en helt perfekt lägerplats.

Rikting västerut, solen på väg ner.

Riktning norrut, med Getryggen i bakgrunden

Natten gick bra, helt vindstilla och cirka -7. Dagen därpå vaknade jag återigen av soluppgången och efter en snabb frukost skidade jag bort till fjällstationen och kom fram runt 11 på förmiddagen. Där njöt jag och vilade till runt 17 varpå jag gav mig iväg samma väg som jag kom. 

Efter drygt 20 minuter hittade jag ett ställe där någon tidigare tältat med färdiggrävda tältplatser. En utav dessa såg ut att passa mitt tält perfekt och jag bestämde därför för att slå upp tältet där. Mitt ögonmått var inte helt fel och förutom fyra spadtag passade tältet perfekt.

Om jag inte är helt fel ute, bunnerfjällen i bakgrunden.
Vinterleden Ulvåtjärn - Storulvån till höger i bild.

En liten panorama över lägerplatsen.
Förvånansvärt lätt att ta såna bilder med mobilen.

Återigen gick natten bra, vindstilla och runt -7 även denna natt. Precis som båda dagarna innan vaknade jag dagen därpå av soluppgången, Denna dag bestämde jag mig snabbt för att komma iväg & äta frukost på Storulvån. Jag tog det lugnt en stund och drack lite kaffe och stod på skidorna vid 8-tiden. 

Solen på väg upp bakom bunnerfjällen.

En stund senare var jag återigen på fjällstationen där jag avnjöt kaffe & frallor med marmelad. Blev även lite gröt med en svartvinbärssylt som var helt underbart god. Den rekommenderas för alla som någon gång har vägarna förbi Storulvåns fjällstation! Dagen spenderades sedan mer eller mindre på fjällstationen, med undantag för en kortare tur för lunch i solen en bit från stationen.

Vid 18 gick transferbussen till tågstationen i Duved och vid 20 började tåget rulla hemåt. Jag var hemma igen vid 11-tiden dagen därpå och fick äntligen återse min älskade flickvän och ett varmt och soligt Göteborg.